just dance

En alldeles försenad och överfull buss och redan skoskav, bar det iväg mot Katrineholm. Party hemma hos Hanna, fullt ös medvetslös! Vi (jag) hade bestämt att vi skulle släcka allt halv nio, earth hour you know, men vi glömde bort tiden. När vi väl insåg vad klockan var så hade det redan gått en halv timme så jag fick fart och sprang och släckte och stängde av allt. Partyt fortsatte i mörkret. Arga grannar råkade vi också utför, vi hade tydligen för hög musik. Kanske de inte uppskattade vår musiksmak? Vid tio drog vi alla ner mot babban. Aldrig sett en sån kö in förut, det brukar vara helt öde. Tog ett tag att komma in men där inne var det fart iallafall, det blev dans för hela slanten på ett ganska fullt dansgolv med både kända och okända människor. Det är det sköna med Katrineholm, man behöver inte känna sig bunden till en person en sån här kväll utan man kan driva runt och alltid möta någon man känner. Ställde mig i jackkön vid tio i ett för att hinna med nattbussen halv två, men tji fick jag. Fick aldrig min väska fast jag lämnade in min lapp så det blev ingen nattbuss för min del och inte för en hel drös Vingåkersbor heller. Några av oss tog dricka och mat på grillen bredvid medan vi funderade ut vad vi skulle göra. Till slut kom Sofies pappa och vi klämde in oss några där medan de andra fick ta sig hem på annat sätt. Skoskov som sjutton men det kan det kanske vara värt!




Jag och Hanna på förfesten, tyckte den var så het

World wide

Har börjat upptäcka mer och mer saker hemma hos mig i Eskilstuna som jag är tveksam till att jag har köpt. Om någon känner att den saknar något som finns med på listan nedan så hör av dig till mig.
- En sjal
- En mössa
- Ett par vantar
- En hårspray
- Ett svart linne
- En filmjölk 

Finns fler grejer, gjorde bara ett urval.

Åkte med pulsen hem igår ifrån Eskilstuna med Ellen och Sandra. Jag lyckades få oss alla fastspända, vilket jag tycker alla ska vara i bussar, och vi fick sladd x antal gånger med bussen på vägen hem. När bussen fick en rejäl sladd, enligt oss, så slängde vi oss efter varandra och satt med hjärtat i halsen. Hann lugna ner mig tills jag kom till Vingåker då jag åkte raka vägen till lotten, där Linda och Christine va och vi fixade mat tills Petra kom. Då blev det tv-tittande och snack. Vi kollade på "a cinderella story" som Niklas började kritisera när han senare på kvällen dök upp. "Varför titta på en film man redan kan förutse slutet på?" osv. Kom igen, det är så tjejfilmer är.

Kim kom och det blev till att klippa hans tjocka kaluffs, har aldrig klippt någon med liknande hår så det blev en utmaning, förstår inte att han vågade låt mig klippa honom. Han berättade att bussen han åkt med hem igår hade kört ner i diket och vält och åkt in i några träd. Där ser man hur lätt saker händer och hur viktigt det är med bälte, både i bil och buss. Som tur var så klarade sig alla i bussen och de fick klättra ut igenom en ruta. Fick även veta att Sebbe är så pass bra att han ska få komma hem en natt, vilken kämpe! Nu är det dags att ta en dusch och fräscha till sig till kvällen då det är Starlight som gäller, grattis Matte!

What if

Hur lyckas man? Ja, jag kan då lyckas med allt. Har fått halsfluss, igen. Känner mig som en stamkund på vårdcentralen. Kunde inte sova natten mellan söndag och måndag och märkte då att min hals var helt igensvullen. Sov hela måndagen men var inte piggare för det när kvällen kom. Idag är det bättre, febern är borta så jag ska satsa på skolan i morgon.
Känns ändå bra att vara hemma, har längtat efter Vingåker väldigt mycket på senaste tiden. Helgerna räcker inte till för mitt veckliga behov av Vingåker. Blir en hel del saker att göra på helgerna, men man måste ju utnyttja tiden väl, skulle behöva sova mig igenom en helg. Snart lov som tur är!

Homecoming

Kryssning torsdag till fredag, dunderbart helt enkelt! Tåg till Stockholm och träffade alla, sprang till tunnelbanan för att sedan åka åt fel håll och behöva byta. Vet inte varför vi stressade för sen blev det en lång väntan på terminalen. Öl och cider i baren medan vi väntade. Väl på båten blev det en god buffé innan vi förfestade och fixade oss nere i hytten. Det fanns ju inte ont om snygga killar kan jag säga. Det var nästan bara ungdomar på båten och alla var hur trevliga som helst, kändes som om man kände alla på båten när klockan drog mot småtimmarna. Det blev inte mycket sova, men det var det värt. På fredagen blev det till att softa och ladda upp för kvällen. Prutade ner en taxi när vi kom till hamnen, så vi hann med sju tåget.

När vi kom till Katrineholm gick jag och Clara hem till henne och åt och förfestade. Sen blev det starlight och lilla, trevligt folk ute! Träffade Anton på bussen, det var länge sen.

Så fyllde mamma, så det blev kalas på lördagen, fast jag drog hemifrån och hem till Lotten där Linda, Ellen och Sandra även var. Buss till stan och hem till Niklas som hade klassfest. Trevligt trevligt, IT2:orn är bra! Trött som bara den just nu, men det har varit en bra helg. Skulle inte ändra på´t! En eloge till Martin och Rickard som stod ut med mig och tog hand om mig i väntan på nattbussen när Lotten och Niklas ville hem och vara ensamma ; )

lonley

Mrs lonely no1 saknar mrs lonley no2, vill att hon ska komma hem så att vi kan äta hårda mackor med möglig sylt på
.

it´s time

Praktik idag, det gick otroligt bra med allt, även fast mina tankar var på ett helt annat ställe. Det är sjukt hur man lär sig uppskatta saker först när man förlorat dom. Man märker verkligen att detta hemska har hänt, alla bryr sig otroligt mycket. Massa kramar när man träffas och en massa gulliga sms. Det värmer verkligen. Vill inte vara ensam, är jag ensam hemma så måste jag antingen ha sms kontakt med någon eller vara inne på msn. Sällskapssjuk? Jo, jag tror så. Värker i mig när jag tänker på alla jag älskar som finns flera mil ifrån mig i veckorna. Lite mer än vanligt just nu, det släpper nog när man fått bearbeta allt ett tag och kan tänka på annat. Slocknar direkt på kvällarna för jag är så trött, det tär på än att bara tänka på en ska och fundera kring det. Sebbe befinner sig just nu på andra sidan vägen ifrån mig, det känns overkligt. Han ligger och kämpar för sitt liv med sina svåra skador medan jag sitter i en lägenhet och kan göra vad jag vill. Livet är oträttvist! Var på minnesstund för Fredrik igår på Linden. Hela hans familj var där, de såg så starka ut. Var framme och pratade med dom efteråt och gav dom kramar, jag kände att jag behövde göra det. Kan inte sätta mig in i deras situationen, de har verkligen varit med om det värsta som kan hända en familj. Hela IT2 var med och jag ville bara krama om dom allihopa, fick tillfälle att träffa några och det kändes väldigt bra för min del att få se och träffa dom. Vill kunna göra mer, hjälpa någon, finnas där. Man kan inte göra allt, men man kan göra något. Jag känner mig så hjälplös.

Klassen är bättre, delvis. Tycker att alla i klassen är otroligt bra människor på olika vis. Alla har någon riktigt bra egenskap, synd att dessa egenskaper inte går ihop med varandra.  Azra, hon kan alltid få oss att skratta med sin sjuka humor. Viktoria, hon är alltid lika snäll och omtänksam. Lilla Linnea, hur söt och go som helst, alltid lika glad. Ni andra är också bra, men kan inte skriva om er alla, det kommer ska ni se!

Mardrömmen

Det är inte sant, det måste vara en mardröm. Kan inte förstå att du är borta, att jag aldrig mer kommer få se dig komma och le. Klumpen i bröstet växer sig bara större och större, hålet du lämnat efter dig kommer aldrig att fyllas upp igen. Jag kommer sakna alla sms vi skickat genom åren, dina sms lyste alltid upp min dag. Det som snurrar runt i mitt huvud just nu är din röst och ditt leende när vi träffades i Flen. Du var så lycklig, det var du alltid. Jag minns för två år sedan på midsommar, vi skulle ut till kullen. Du hade fått veta av mig att det var tradition att gå ut så du och din kusin traskade glatt ut, bara det att det var stängt och vi andra hade inte ens börjat förfesta. Kommer aldrig glömma det samtal när du var så chockad över det. Om detta är en dröm så vill jag vakna nu. Har inga fler tårar jag kan få ut nu. Det var så fint i rummet på Linden idag, rummet till din ära. Du var älskad utav många. <3 Ägnar också en tanke till Sebastian och Emelie, jag tror på er. 

Lämnade skolan, klarade inte av att vara där. I katrineholm mötte jag flera stycken på stationen och det blev raka vägen till Linden, till minnesrummet. Då slog det mig, det är fan sant. Det kan inte vara sant, men Fredrik finns inte ibland oss längre. Den fina bilden på honom på bordet, då brast allt. Allt är som en ända stor klump. Åkte ut till olycksplatsen med ljus, det var så fina meddelanden att det gjorde ont. Att se trädet som tog ditt liv och som skadat två andra så hårt. Sebastian får inte dö. Så mycket minnen man har med dig. Jag Sandra och Petra pratade minnen idag, det är bara massa fina saker vi minns och fler ska det bli.





Hey you

Riktigt stolt över mig själv, jag, Linneax2 och Ida gick och tränade på håltimmen. Kändes bra att ha några med sig, kände mig mer puschad till att kämpa. så tack för den hörrni!

Jag är en lycklig flicka, i morgon kommer mor och storasyster hit och vi ska på bio.På torsdag är det dags att köra lite bil och på fredag kommer kanske Ellen till mig i Vingåker. Big plans!

this is what we do

Nu har man lärt känna en granne, snackat skit om hyresvärden och om allt som är fel i lägenheterna. Fest hos mig igår, emma raggade upp grannkillen som hade några kompisar där så vi var där inne ett tag när vi tröttnade på alla hånglande par i min lägenhet. Vid ett när de flesta lämnat oss kom grannkillen och hans vänner och vi dansade till klockan fyra då var det dags för limpa med ost innan vi fick vila våra huvuden mot kudden.

Mycket att städa idag men det var det värt, fick hjälp av emma och anna så det gick med kanonfart!

End of you

Jag är död.. okej inte riktigt död, men det skulle kunna fungera som en bra ursäkt till varför jag är så aktiv och uppdaterar här. Jag har helt enkelt haft idétorka eller så har jag skaffat mig ett liv utanför bloggen, ett liv utanför internet överhuvudtaget. Mitt liv består just nu av att läsa, läsa alla böcker i serien av Stephenie Meyer, ja de flesta känner nog igen den första som Twilight. Är snart klar med den trejde i serien, började läsa i måndags, idag är det onsdag. Är det jag som läser väldigt fort eller har jag ägnat all min tid åt dessa kära, beroendeväckande böcker? Skulle gissa på det andra alternativet. För övrigt så är jag i Vingåker, kom hem igår, åker på fredag. Bra att få vila ut, jag borde vila mer på helgerna, mamma tjatar. Men träffar man inte sina underbara vänner i veckorna måste man ju utnyttja varenda timme på dygnet på helgerna. För lite sömn, för lite bra uttnyttjad tid, så ska det vara!

Jag reagerar alltid och börjar fundera när folk nämner något om självmord. "Jag tar livet av mig" "Jag går och hänger mig." Över småsaker bara för att visa att de är missnöjda eller har en jobbig period. Tänk över vad ni säger, om någon i omgivningen varit med om att någon nära tagit livet av sig så sätter det griller i huvudet på dem. Det gör det på mig varje gång jag hör det.