WSJ sweden

Idag är det en vecka sedan jag grät en hel natt. En hel vecka sedan jag lämnade mina underbara scoutvänner i kristianstad för att alla skulle åka ut åt olika håll i världen, ja i världen, inte Sverige. Mina två veckor på WSJ kan inte göras rättvis i ord utan man vet bara om man var där hur otroligt bra det var. Vänner för livet har jag skaffat mig och jag vill redan åka till Irland och möta upp hela gänget där snarast. Det känns som att en del av mig saknas.

 

 

 

Det enda positiva med att komma hem var den snygga killen som mötte mig på stationen när jag kom hem trött, skitig och ledsen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback