111129

Det är så mycket man kan gå runt och störa sig på och jag är verkligen expert på att inte kunna låta saker vara. Jag ska alltid gräva mer i något som egentligen inte betyder så mycket, bara för att få allt bekräftat. Det är nog min sämsta sida och jag själv mår inge bra utav det. Jag ska försöka att låta onödiga saker vara som de är så att det inte uppstår tjaffs och så vidare, jaa.

wörk

Jag hoppas att jag inte förstört min vänskap till Tove idag. Vi tog hennes bil i morse för att ta oss till marieberg och inhandla lite julklappar, till min glädje och Toves olycka ringer de ifrån sandbäcksskolan och vill ha mig som vikarie idag, av 300 personer i vikariebanken har de äntligen hittat mig, då kan man inte tacka nej, tyvärr Tove. Vi sprang in på Gina och bytte lite plagg sen flög bilen i hög hastighet tillbaka till Katrineholm när jag kom lagom till arbetsstarten. Jättekul att de ringde mig och jag hade jättekul med, men måste gottgöra Tove!

=)

Söndag kväll och jag orkar knappt hålla ögona öppna, jag kämpar och kämpar. Varför kan man då undra, jag med faktiskt. Beck går på tv och även fast jag har sett det så många gånger så fastnar jag lika mycket varje gång framför burken på söndagarna när ett avsnitt slår igång. I går hade jag och Pontus gäster i hans lägenhet, storasyster, roberth, evelina och lilla amelia kom och hälsade på och fick i sig lite mat vi hets lagat. Låter som att det blev något ihop släng på måfå, men nej, lagade mat i cirka två timmar men sista halv timmen panik fixade vi det sista. Jag är inte förvånad på mig själv att jag tidsplanerade fel. Men mat blev det och mer därtill, när gästerna åkte hem somnade vi innan våra huvuden nuddat kudden.

Söndagen spenderades från klocken 10 till 5 i duveholmshallen, DM i inomhus fotboll och KSK skulle hejjas fram. Bra gick det men räckte inte till seger. Nu lokar sängen och slutet på Beck med min snygga killa liggandes bredvid mig, det kallar jag det perfekta avslutet på en dag!

en händelsefull kväll med flera av mina vänner slutade i fiasko, det blev ingenting först. satt hemma och pappa tjatade om att jag skulle umgås med honom och mamma men det var inte någon som lokade. Grubblade och ja, mådde dåligt över att inte ha planer för kvällen, men som räddare i nöden kliver Tove in. Åker hem till henne och kvällen är räddad. Nu blir det en sväng på harrys med finisen och det behövs ibland kan jag säga.

tadam

I lördags vaknade jag och mådde dåligt, ja dåligt över vad jag skulle ha på mig samma kväll. Det krävdes en hel del sms och samtal innan jag slängde ihop en väska med kläder och for hem till Pontus familj där vi hade den slutgiltiga röstningen. Anledningen var att jag skulle med Pontus på fotbollsavslutning där alla killar bär kostym och jag visste ingen annan tjej som skulle dit. Alltså, stort problem att matcha rätt. Jag vet att alla tjejer förstår problemet medan alla killar gör som Pontus och rycker på axlarna och skrattar i smyg. Efter att klädvalet var klart blev dagen mycket lättare och jag hade en riktigt trevlig kväll med KSK killarna.


111111

Idag är det 11/11-11 vilket alla påstått i princip hela veckan att det ska vara en väldigt speciell dag som bringer mycket tur. Det enda speciella med denna dag jag kan se är att min storasyster fyller 23 år ung, så ikväll blir det kalas med smörgåstårta och cheesecake.

Tittade på robinson finalen igår, har nästan inte sett ett enda avsnitt tidigare men blev ändå väldigt engagerad i vem jag tyckte skulle vinna. Tjejen var ju självklart, men hon som redan är fysiskt svagare än de andra fick även 9 kg vikt extra att bära med sig på första hinderbanan. Varför skulle den absolut sista tävlingen i robinson avgöras på att en fick tävla med 9 kg? Borde ha fått gått ut på samma villkor, buu för robinson!

Song about you

Läsarsifforna steg igår tack vare facebook. kalas! Just nu sitter jag i Pontus lägenhet och väntar på att han ska sluta träna, Trött är jag så risken finns att han kommer hem till en sovande flickvän på soffan. Körde spinning idag efter ett tränings uppehåll på över en vecka pga förkylning, jag trodde nästan att jag skulle dö, men bara nästan.


This is life

Jag borde kanske dödsförklara min blogg, men då kanske folk tror att jag dött? Jag tänker hela tiden att bloggen behöver en liten update, mest för min egna skull så att jag kan sitta om några år och skratta och gråta över hur patetiskt mitt liv en gång har varit, för då kommer jag att vara framgångsrik och ha inga bekymmer i världen. eller?